Hej!
Idag gick man till jobbet tidigt... kallt och minus 10 grader men glatt och positivt!
kl 13.00 sitter jag i möte på jobb.... barnens skola ringer men kan inte svara de får ringa min man som är mer tillgänlig på telefonen. Strax där efter får jag sms från min man "ring när du kan."
Mötet är slut och jag ringer direkt... Tänkte att de kankse var sonen som är dålig i magen eller något då de skickade hem honom i torsdags med lös mage men dock inget hemma eller på hela helgen heller men de har nolltolerans nu då det går influensan.
Nej så var det inte... Det var O... som hade hamnat i konflikt... inte helt ovanligt men varit lungt på den fronten nu i en vecka iallfall... Inte vilken konflikt som helst utan tydligen hade en kille i ettan boxat O i magen, senare hade O berättat en hemlis till en tjej han gillar och sagt att han är en tjejtjusare men hon fick inte berätta... flickan berätta detta enligt O för då "alla" andra ... han tar då stryptag på henne och en lärare rycker in.... Att O blev boxad med magen förstod jag de som att de egentligen tillhörde konflikten som blev med flickan men skillnaden mellan O och andra barn är att sådant finns kvar i honom längre så frustrationen från boxen och att någon sviker honom eskalerade. Vet inte exakt hur de avslutas om de va arga ledsna eller när eller hur den vuxne avbryter....
Det som gör mig rädd och ledsen som jag med försökt förklara för O är liksom hur farligt de är med att hålla runt halsen och hur länge höll han och vad hade han tänkt och vad kunde ha hänt osv.. Sen kan man leva sig in i och förstå föräldrarna till flickan med ...
Varför vet vi då inte exakt slutet?
Jo, skolan ringde. Min man tog samtalet, han blev underättad om att O blivit boxad av en kille sedan att någon avslöjat en hemlis och O tagit stryptag. O berättade händelsen för mig och namn på flickan. Han gillar henne skarpt så det förvånade oss och jag vet vem barnet och föräldrar är då jag varit pedagog på hennes förskola. Men skolan berättade kort vad som hänt men säger att allt är utrett nu.. "men vi får gärna komma hämta honom tidigiare men bara om vi kan, O vet inte men om vi kan såå hämta honom".
JAHA?
Min man svarar såklart.." jag kommer strax och hämtar honom!"
Jag ringer upp min man efter mötet och han berättar och frågar om jag kan komma då han har visning om 1 1/2 timme.... jag får gå från jobb... hade planeringstid och får lämna.
Jag känner mig tacksam att skolan ringer som de "måste" men känner samtidigt en besvikelse på hur de på något vis hantera det... nu har jag inte själv pratat med de om det då jag ej hämta i skolan men att de uttrycker så i telefonen att vi gärna får hämta om vi kan känns som de inte kan hantera detta eller O.
Det känns faktiskt väldigt tungt nu.
Blev ledsen på jobb.
O ångrar ju sig (som vanligt) efterråt när han kommer tillbaka i sitt fulla bruk. Men det SKITER väl andra föräldrar i och kankse jag med gjort om mitt barn hade utsats för våld av annat barn.
De som gör mig mest ledsen är andra föräldrar hur snabbt och hårt de dömmer bort andra barn samt rädslan hur långt detta kan gå eller vart det ska landa i ...
Hur får man stopp på det ? Hur får vi O att försöka tänka innan det exploderar?
Han själv annars är "Polis" att man inte får säga fula ord eller bete sig illla. Men det låser sig när han blir arg, besviken.
Hur mycket vi än diskuterar och pratar med O efterrått försöker ge andra tips och vägar att ta så känns de lönlöst... för de glöms bort när hjärnan låser sig vid frustration.
Jag pratar med O... frågar om om det fanns något annat sätt han kan komma på vad han skulle kunna ha gjort istället för stryptag...
Han tänker säger nej...
jag gav exempel: Gå ifrån?
O säger: Säga till fröken.
Vad skulle man mer kunna göra?
Jag säger: Säga till flickan att det var inte snällt att berätta.
O: det kan ja inte säga... ( han vet att det går snabbt när han blir arg)
O: ja kunde kankse sagt "dummis" och gått
jag säger: kankse knuffat och gått ifrån? Eller svarat: JA, det är jag ju ( tjejtjusare)
så pratade vi om ibland när någon bråkar/restas så vill de få en reaktion ville göra en arg eller ledsen och de känner att de lyckats när du blir det och att istället svara " Ja, det är jag" kankse hade chokat personen.
O höll med... men så frågade jag vilket av "Vägarna" skulle du klara av att göra då när du är arg.... för bara gå ifrån sa ha att de skulle inte gå...
Men kanske kuffa till lite och gå ifrån skulle gå eller kanske säga till fröken.
O med adhd har svårare att hitta andra vägar och att försöka prata fram olika alternativ kan öppna lite vägar hur man kan agera... men är det tillräckligt eller glöms det bort sen igen?
Jag lyssnade på en adhd podd när vi åkte till Romme Alpin... så bra! En hel del konkreta tips och vi har testat oss fram med ett sätt för att minska fula ord och slag men ska jag utvärdera så vet jag inte egentligen om de varit effektivt eller ej... vi vill försöka få O att tänka innan han handlar då han är så snabb. Men mer om det får bli i nästa inlägg då det redan nu blev ett väldigt långt inlägg.
Jag känner mig nere och gick inom Hm- Home köpte en ljusstake jag spannat ett tag, dessutom den sista som var kvar- Ment to be liksom ;)
Nu är vi hemma och matlagningen är igång samtidigt som jag bloggar och O leker frisör med mitt hår ! <3
