Livet, dilemmat om Barnkalasinjudningar

Tjolahopp!
 
Min blogg uppdateras inte sådär ofta utan när det finns tid över, bloggen blir dessväre inte prio utan får bli tiden som blir över efter familjen, lärar och stylingyrket och alla andra måsten... Ibland önskar jag att det vore några timmar till per dygn för att hinna med allt det man vill och gillar. 
 
I fredags stylade jag en etta i järfälla, soon on hemnet. Jag gillar att styla 1-3:or det blir något intimt och speciellt med de stylingarna... men husstylingar är med mäktigt. 
 
I onsdags fyllde yngsta sonen 6 år ! Idag hade vi hans kalas: 3kamp på laserdome Bromma. Väldigt bra ställe att ha kalas på. Hade laserdome kalas där i sommaras för storebror. 
Denna blogg handlar främst om mina stylingprojekt och inredning men tänker även släppa in er i mitt familjeliv och vardagliga funderingar. 
 
för er som följer min blogg eller känner mig vet att jag jobbar som förskollärare i förskoleklass med 6 åringar samt har företag i homestyling och har familj och bor i stockholm och resten av min familj/släkt bor i Malmö. Jag brinner väldigt mycket för både läraryrket och stylingen. 
 
Men då med detta om barnkalas.
Sonen har nyligen börjat förskoleklass... vem bjuder man? En del av mig vill bjuda alla... som min proffession "säger" Bjud alla eller ingen, tänk de som aldrig blir bjudna. 
Här har det blivit så i skolan när de är så många barn att killarna bjuder killarna och tjejerna bjuder tjejerna... men varför så ? Man kan ju ha en bästa kompis som är tjej om man är kille ska man inte bjuda henne då? Var och vem kan dra gränsen?  Detta är jättesvårt. 
 
 
Men så har jag även hunnit vara med mina barn på en del kalas... en hel del stora kalas där alla i klassen eller halva klassen blir bjudna... är det bättre då kan jag börja fundera när man även där ser tydligt vem kalasbarnet egentligen bara ville bjuda... hur det ändå blir grupperingar... för det är faktiskt så med oss männsikor även djur... att man kommer bättre överens med vissa än andra och personkemin drar sig till vissa merän andra. 
 
Men ja det är svårt... man vill ju inte att  någon aldrig ska få uppleva kalas... med äldre sonen som fyller år mitt på sommaren har vi alltid "kommit undan" för det blir inte samma krav på att bjuda alla då de har sommarlov många bortresta och de går inte i skolan så de pratas inte om vem som bjuds eller ej så då har han alltid fått välja. Vi har även en hel del vänner utanför skolan som ibland vill bjudas. 
 
Vi har ändå valt att låta våra söner få bestämma vem de vill bjuda på sitt kalas och begränsar antalet beroende på vilker slags kalas de vill ha. MEN jag påminer ofta och talar om att  INTE prata om ditt kalas i skolan och hur de kan kännas. Jag talar även om att ibland kankse inte du själv blir bjuden och de kan bero på olika saker och sådana saker som när vi bjuder exempelvi...
 
O gillar en bok.... håkan bråkan tror jag det är som handlar just om kalas och inbjudningar. Där Håkan inte blir bjuden av en vän i skolan och blir ledsen och arg... men islutet blir det mer förståeligt för honom och varför man ibland inte kan bjuda fler eller alla.
 
Det är tufft och svårt men det är livet med... 
Samtidigt när jag med själv jobbar i skolan/yngsta åldrarna så ser jag att det är inte direkt utanförskap och vi pedagoger arbetar väldigt hårt med vänskap och det sociala alla välkomna och leka bjuda in varandra 
I ärlighetens namn kan jag tycka att det skulle vara viktigare att bjuda hela klassen på kalas från och med tvåan och uppåt då det mer börjar segregeras och grupperas mer och tydligare mellan barnen det kan bli väldigt mycket synligare vem/vilka som är utanför än just i förskolan eller förskoleklassen. 
 
Ibland styr faktiskt ekonomiskaförutsättningar eller utrymme/husets storlek för hur många som kan bjudas sm man måste kunna förstå och även ha öppna dialoger med barnen. 
 
Jag vet att det förekommer utanförskap och det vill jag inte bidra med samtidigt i detta fall med O så kände jag att han tycker det blir väldigt jobbigt med stora kalas och ljudnivån och hans kalas ska inte kännas jobbiga för honom .. hur ska vi göra.... han rabbla upp en hel del vilka han ville bjuda.. väldigt många men vi begräsa oss till 10 st som för storebror då vi denna gång skulle köra trekamp. Jag vet inte men med "pojkkalas" blir det högreljuso och mer fart och ös än "tjejkalas " kan jag tycka generellt. 
 
Innan sommaren blev O bjuden på ett barnkalas med ca 20 pojkar från förskolan... hemma hos pojken... Det var kaos det kände både jag och O utan att ens säga något till varandra. Det var en klass för sig. 
 
För O just nu är det viktigt att knyta an, få lite stöd att hitta nya nära vänner och var även en av de faktorer som spela in hur vi skulle gå vidare med hans kalas. Det är viktigt att prata och belysa för barnen om barns/människor olika behov.. vissa behöver hörselkopor i skolan vid arbete för att arbeta bra precis som vissa behöver glasögon som hjälpmedel för att arbeta bra i skolan osv. 
Vi har haft en väldigt jobbig, en hemsk vecka med andra ord  med O då han vägrat gå till skolan och blivit en del konflikter och rymt från skolan 2 tillfällen... Vi har nu även äntligen startat en utrednining. Vi har legat på Bup väldigt länge och äntligen har datum tilldelats för utredning, främst för att få rätt häjlp i skolan. Det är påfrestande. Mer om detta i ett annat inlägg. 
 
Vill avlsuta med: Kalasen ska inte ha så stor betydelse/inflytande hos barnen så länge du uppfostrar ditt barn och ditt barn är en bra kompis mot alla så är det, det som räknas! 
 
Själv vill man fira sin födelsedag med de personerna i sin närhet som betyder lite extra för en, varför ska det inte vara så för barn? UTAN att skapa utanförskap och mobbing! 
 
Nu är brasan tänd, barnen sover och ett blogginlägg har skapats. 
Have a nice evening. 
LOVE LOVE LOVE.
 
 
 

Kommentera här: